ἀπαλλάσσω

Revision as of 19:15, 2 August 2017 by Spiros (talk | contribs) (13_7_3)

English (LSJ)

Att. ἀπαλλάττω, fut.

   A -ξω Isoc.5.52: pf. ἀπήλλᾰχα X.Mem. 3.13.6: aor. ἀπήλλαξα Hdt.1.16, Ar.V.1537, etc.:—Pass., pf. ἀπήλλαγμαι Id.Pax1128, Isoc.5.49, Ion. ἀπάλλαγμαι Hdt.2.144,167: aor. ἀπηλλάχθην, Ion. ἀπαλλ- Id.2.152, etc.; in Att. ἀπηλλάγην [ᾰ] as always in Prose; also in Trag. (for the most part metri gr., cf. however S.Ant.422, El.783 (v.l.), E.Ph.592 (v.l.), Andr.592): fut. ἀπαλλαχθήσομαι Id.Hipp.356, Ar.Av.940; in Prose, ἀπαλλαγήσομαι Th. 4.28, etc.:—Med., fut. (in pass. sense) ἀπαλλάξομαι Hdt.7.122, E. Hel.437, Th.8.83, etc.: aor. ἀπαηλλάξαντο E.Heracl.317, cf. Plu. Cat.Mi.64.    A. Act., set free, deliver from a thing, παιδίον δυσμορφίης Hdt. 6.61; τινὰ πόνων, κακῶν, A.Eu.83, Pr.773; τινὰ ἐκ γόων S.El.292; ἐκ φόβου καὶ κακῶν And.1.59: c. acc. only, release, S.Ant.596, etc.; κόπος μ' ἀ. Id.Ph.880.    2 put away from, remove from, τί τινος, as ἀ. γῆς πρόσωπον, φρενῶν ἔρωτα, E.Med.27, Hipp.774 (lyr.); σφαγῆς χεῖρα IT994; χρυσὸν χερός Hec.1222; ἀ. τινά τινος take away or remove from one, Ar.Ec.1046; τινὰ ἀπὸ τῆς πολιορκίας D.C.43.32.    3 c. acc. only, put away, remove, τι E.Hec.1068, Pl.Prt.354d, etc.; μύθοις ἔργ' ἀ. κακά do away ill by words, E.Fr.282.26; get rid of creditors, And. 1.122; τοὺς χρήστας Is.5.28; get rid of an opponent, by fair means or foul, D.24.37; ἀ. τοὺς κατηγόρους Lys.29.1; τοὺς Πελοποννησίους ἐκ τῆς χώρας Th.8.48; dismiss, send away, τινά Id.1.90; remove or displace from an office, ib.129; ἀ. τοὺς ὑπηρέτας καὶ θεραπευτῆρας Plu. Lyc.11; also, make away with, destroy, Thphr.HP9.15.2; ἑαυτόν Plu.Cat.Mi.70; bring to an end, λόγον E.Med.790.    4 in Law, give a release, discharge, D.36.25, cf. 37.1; τοὺς δανείσαντας ἀ. 34.22, cf. PTeb.315.16 (ii A.D.); discharge a debt, D.C.59.1, etc.:—so in Pass., Id.51.17.    II intr., get off free, escape, esp. with an Adv. added, ῥηιδίως, χαλεπῶς ἀ., Hp.VM10,20, cf. X.Cyr.4.1.5; ὁ στόλος οὕτως ἀ. came off, ended, Hdt.5.63, cf. A.Ag.1288, E.Med.786; οὐκ ὡς ἤθελε ἀπήλλαξεν Hdt.1.16; κάκιον ἀ. Pl.R.491d, cf. Men.Epit.199; καταγελάστως ἀ. Aeschin.2.38; ἀλυσιτελῶς ἀ. Thphr.Char.8.11; ἀλύπως ἀ. get along well, PPetr.3p.58: with part. or Adj., χαίρων ἀ. Hdt.3.69; ἀθῷοι ἀ. Pl.Sph.254d, etc.: c. gen., depart from, βίου E.Hel.302 (dub.l.); τοῦ ζῆν Pl.Ax.367c; so πῶς ἀπήλλαχεν ἐκ τῆς ὁδοῦ; X.Mem.3.13.6; ἄριστ' ἀπαλλάττεις ἐπὶ τούτου τοῦ κύβου in respect of .., Diph.73.    B. Pass. and Med., to be set free or released from a thing, get rid of it, ἀπαλλαχθέντας δουλοσύνης Hdt.1.170; τυράννων Id.5.78; τῶν παρεόντων κακῶν Id.2.120; πημονῆς A.Pr.471; φόβου S.El.783; πραγμάτων τε καὶ μαχῶν Ar.Pax293; στρατιᾶς Id.Ach.251; Κλέωνος Th.4.28; τῆς κακουχίας ἐπὶ τὴν αὑτοῦ σκηνήν Plb.5.15.6.    2 get off, escape, mostly with some Adj. or Adv. added (as in Act. 11), ῥηιδίως ἀ. Hp.VM3; ἀγῶνος ἀ. καλῶς E.Heracl.346; ἀζήμιος ἀπαλλαγῆναι, ἀπαλλάττεσθαι, Ar.Pl.271, Pl.Lg.721d.    3 abs., to be acquitted, D.22.39.    4 of a point under discussion, to be dismissed as settled, τοῦτο ἀπήλλακται μὴ . . τὸ φίλον φίλον εἶναι Pl.Ly.220b, cf. Phlb. 67a.    II remove, depart from, ἐκ τῆς χώρης, ἐξ Αἰγύπτου, Hdt.1.61,2.139, al.; μαντικῶν μυχῶν A.Eu.180; γῆς ἀπαλλάσσεσθαι πόδα E.Med.729; δόξης, δέους Th.2.42; ἀ. παρά τινος Aeschin.1.78; depart, go away, ἐς τὴν ἑωυτοῦ Hdt.1.82, al.; ἐπὶ τῆς ἑωυτοῦ Id.9.11, cf. 5.64; πρὸς χώραν Pl.Lg.938a: abs., Hdt.2.93, al., Aen. Tact.10.19, 15.9.    2 ἀπαλλάσσεσθαι τοῦ βίου depart from life, E.Hel.102, Hipp.356; βίου ἀπαλλαγὴν ἀ. Pl.R.496e; freq. without τοῦ βίου, depart, die, E.Heracl.1000, Pl.Phd.81c, etc.    3 ἀ. λέχους to be divorced, E.Andr.592; ἀ. γυναῖκά τε ἀπ' ἀνδρὸς καὶ τὸν ἄνδρα ἀπὸ γυναικός Pl.Lg.868d.    4 ἀ. τῶν διδασκάλων leave school, Id.Grg.514c, cf. X.Mem.1.2.24.    5 ἀ. ἐκ παίδων become a man, Aeschin.1.40.    6 to be removed from, free from the imputation of, ἀπηλλαγμένος εὐηθίης many removes from folly, Hdt.1.60; ξυμφορῶν Th.1.122; αἰσχύνης Id.3.63: c. inf., κρῖναι ἱκανῶς οὐκ ἀπήλλακτο was not far from judging adequately, Id.1.138.    b πολλὸν ἀπηλλαγμένος τινός far inferior to him, Hdt.2.144.    7 depart from, leave off from, τῶν μακρῶν λόγων S.El.1335; σκωμμάτων Ar.Pl.316; ἀ. λημμάτων give up the pursuit of .., D.3.33; οὐκ ἀπήλλακται γραφικῆς is not averse from .., Luc.Salt.35.    b abs., have done, cease, of things, S.Ant.422; ὅταν ἡ μέθη ἀπαλλαγῇ Arist.MM1202a3.    c throw up one's case, give up a prosecution, D.21.151,198.    d c. part., εἰπὼν ἀπαλλάγηθι speak and be done withit, Pl.Grg.491c, cf.Tht.183c; ταῦτα μαντευσάμενος ἀπαλλάττομαι Id.Ap.39d; ἀπαλλάχθητι πυρώσας E. Cyc.600: also in part., with a Verb, οὐκοῦν ἀπαλλαχθεὶς ἄπει; make haste and begone, S.Ant.244.    8 to depart from enmity, i.e. to be reconciled, settle a dispute, πρὸς ἀλλήλους Pl.Lg.915c: abs., ib. 768c.    9 recover from an ailment, Aret.SD1.14.

German (Pape)

[Seite 276] att. -άττω, 1) losmachen, τὶ χερῶν, etwas aus den Händen lassen, Eur. Hec. 1222, Ggstz von ἔχειν, vgl. I. A. 323; σφαγῆς χεῖρ' ἀπαλλάξαι, die Hand vom Morde abziehen, I. T. 994; entfernen; entlassen, z. B. ἀζήμιόν τινα Plat. Legg. I, 648 c; vertreiben, Thuc. 1, 129; λύπας Plat Prot. 354 d; χαυνότητα Theaet. 175 b; τινὰ τῆς συγγενείας, aus der Verwandtschaft, Legg. XI, 929 a; δουλείαν, πόλεμον, beilegen, I, 628 b; λόγον, beendigen, Eur. Med. 786; σκεύη, wegschaffen, Xen. An. 3, 2, 28; Suid. erkl. ἀφανίζειν. Umgekehrt ἡνίκ' ἂν κόπος μ' ἀπαλλάξῃ Soph. Phil. 868, mich entläßt, verläßt. Vgl. noch Ar. Eccl. 1046 τὴν γραῦν μου, von mir entfernen, d. h. mich von ihr befreien; befreien, τινά τινος, πόνων Aesch. Prom. 775; Ar. Pax 886; μόρου Soph. Ant. 765; κακῶν Isocr. 4, 39; Folgde; seltener ἐκ, z. B. ἐκ γόων Soph. El. 284; ἐκ φόβου Andoc. 1, 59; ἑαυτοὺς ἐκ τοῦ ζῆν, sich tödten, Pol. 27, 2. Ebenso im pass., worin aor. I. häufiger als aor. II., u. nach Möris ἀπαλλάξομαι attisch für ἀπαλλαγήσομαι ist; bes. oft κακῶν, πόνων, δουλοσύνης, Her. 1, 170; φόβων Andoc. 1, 68; Xen. Cyr. 5, 2, 32; ἀπηλλαγμένοι αἰ. σχύνης, frei von Schande, Thuc. 3, 63; vgl. 1, 143; ἀπαλλαχθέντες τῶν μακρῶν λόγων, ohne viele Worte zu machen, Soph. El. 1327; σκωμμάτων Ar. Plut. 316; τοῦ λέγειν Dem. Lpt. 58. – 2) intrans., weggehen, sich entfernen, ἀπό τινος Her. 1, 16; βίου ἀπαλλάξαι, abscheiden, Eur. Hel. 302; ἀθῷος Plat. Soph. 254 d; bes. mit adv., κάκιον, schlimmer fortkommen, Plat. Rep. VI, 491 d; ῥᾷον, leichter davonkommen, dem voranstehenden σώζεσθαι entsprechend, Xen. Cyr. 4, 1, 5; ὁ καταγελαστῶς ἀπαλλάξας Aesch. 2, 38; χεῖρον ἡμῶν άπηλλάχασιν Dem. 18, 65; αἰσχρῶς καὶ κακῶς Xen. Mem. 1, 7, 3; Pol. 3, 64 u. öfter; οὕτως ἀπήλλαξε ὁ στόλος Her. 5, 63; πῶς ἀπήλλαχεν ἐκ τῆς ὸδοῦ; wie ist ihm der Weg bekommen? Xen. Mem. 3, 13, 6; auch mit dem partic., χαίροντες, μεῖον ἔχοντες, Her. 3, 69. Bei Sp. steht es fast gleich διακεῖσθαι, z. B. ἐπισφαλῶς καὶ χαλεπῶς Plut. Tim. 17. – 3) Med., auch aor. pass., sich entfernen, fortmachen, so daß die Entfernung als Befreiung von etwas Lästigem erscheint, von Her. an häufig; ἐκ τῆς χώρας Her. 4, 164; ἀπ' ἀνδρός, sich trennen, Plat. Legg. IX, 868 d; ἀπ' ἀλλήλων, ἀπὸ τῆς στρατιᾶς, Xen. Cyr. 1, 2, 27 An. 7, 14; ἐς Πέρσας Her. 1, 4; ἐπὶ Θεσσαλίης 5, 64; πρός τινα, zu Einem übergehen, Xen. Cyr. 6, 1, 45; – mit u. ohne τοῦ βίου, sterben, Thuc. 2, 42; τοῦ ζῆν Pol. 11, 30; τινός, hinter Jemand zurückbleiben, ihm nachstehen, Her. 2, 144; ἀπαλλάγηθι εἰπών, mach endlich fort u. sprich, Plat. Gorg. 491 c; ἀπαλλάχθητι πυρώσας Eur. Cycl. 595. – 4) τοὺς χρηστάς Is. 5, 20; Dem. 33, 9; τοὺς δανείσαντας 34, 22, durch Bezahlen sie loswerden. Vor Gericht, ἀφῆκε καὶ ἀπήλλαξε Dem. 36, 25. 37, 1, eine Sache fallen lassen, aufgeben; ἀπήλλακται, die Sache ist abgemacht, wir sind übereingekommen, Plat. Lys. 220 b Phil. 67 a; vgl. Dem. 21, 198 u. 22. 39, wo es dem δίκην οὐ δοῦναι entspricht, freigesprochen sein.