μῶλος
Τὸ νικᾶν αὐτὸν αὑτὸν πασῶν νικῶν πρώτη τε καὶ ἀρίστη. Τὸ δὲ ἡττᾶσθαι αὐτὸν ὑφ' ἑαυτοῦ πάντων αἴσχιστόν τε ἅμα καὶ κάκιστον. → Τo conquer yourself is the first and best victory of all, while to be conquered by yourself is of all the most shameful as well as evil
English (LSJ)
ὁ,
A toil and moil of war, μῶλος Ἄρηος Il.2.401, etc.: also without Ἄρηος, 17.397, 18.188, Hes.Sc.257: once in Od., ξείνου καὶ Ἴρου μῶλος struggle between Irus and the stranger, 18.233; εὖτ' ἂν Ἄρης μῶλον συνάγῃ Archil.3.
German (Pape)
[Seite 225] ὁ (moles), Mühe, Anstrengung, VLL. erkl. μάχη, θόρυβος, u. haben auch die Form μόλος; bes. Kriegsarbeit, Kampf, θάνατόν τε φυγεῖν καὶ μῶλον Ἄρηος, Il. 2, 401 u. öfter, auch ohne den Zusatz, πῶς τ' ἄρ' ἴω μετὰ μῶλον, 18, 188, περὶ δ' αὐτοῦ μῶλος ὀρώρει ἄγριος, 17, 397; vgl. Hes. Sc. 257; ξείνου καὶ Ἴρου μῶλος, der Zweikampf des Fremden und des Iros, Od. 18, 233 (sonst kommt das Wort in der Od. nicht vor); Ἄρης μῶλον συνάγει, Archil. 50; Ap. Rh. 4, 414. – Hesych. erwähnt auch ein Verbum μωλέω = μάχομαι, u. μωλήσεται, μαχήσεται, πικρανθήσεται. – In der Ueberschrift des Ep. ad. 370 (IX, 670), εἰς μῶλον τῇ θαλάττῃ ἐπικείμενον, ist es Hafendamm, moles.