ἐπικατασφάζω
Μούνη γὰρ ἄγειν οὐκέτι σωκῶ λύπης ἀντίρροπον ἄχθος → I have no longer strength to bear alone the burden of grief that weighs me down
English (LSJ)
later ἐπικατασφάττω Phld.Ir.p.36 W.:—
A slay upon or over, τινὰ τῷ νεκρῷ, τῷ τύμβῳ ἑωυτόν, Hdt.1.45; τῇ παρθένῳ Plu.2.772c: without dat., Parth.31.2, Plu.Cleom.37; αὑτούς Phld.l.c.:—Pass., τινί J.AJ19.1.13.
2. slay in succession or after, D.H.3.20, App.Hann.59, al.
German (Pape)
[Seite 946] u. -σφάττω (s. σφάζω), dabei, darüber schlachten, tödten, τῷ νεκρῷ, τῷ τύμβῳ, Her. 1, 45 u. Sp., wie Plut. Cleom. 37 Parthen. 10.
French (Bailly abrégé)
c. ἐπικατασφάττω.
Greek Monolingual
ἐπικατασφάζω και μτγν. τ. ἐπικατασφάττω (Α)
1. κατασφάζω, σκοτώνω κάποιον για κάτι
2. σφάζω, σκοτώνω κατόπιν.
Greek Monotonic
ἐπικατασφάζω: Αττ. -ττω, μέλ. -ξω, σφάζω επάνω σε, τινὰ τῷ νεκρῷ, ἑαυτὸν τῷ τύμβῳ, σε Ηρόδ.
Russian (Dvoretsky)
ἐπικατασφάζω: и ἐπικατασφάττω (на чем-л.) закалывать, убивать (ἑωυτὸν τῷ τύμβῳ Her.; sc. τῷ νεκρῷ τινος Plut.).
Middle Liddell
attic -ττω fut. ξω
to slay upon or over, τινὰ τῷ νεκρῷ, ἑαυτὸν τῷ τύμβῳ Hdt.