ἀνεπίμονος
From LSJ
English (LSJ)
ἀνεπίμονον, not enduring long, Plu.2.7b, Vett.Val.40.22.
Spanish (DGE)
-ον
de efecto poco duradero μονόκωλος λόγος Plu.2.7b
•de pers. inconstante ταῖς πράξεσιν Vett.Val.40.22.
German (Pape)
[Seite 225] nicht ausharrend, unbeständig, Plut. ed. lib. 9.
French (Bailly abrégé)
ος, ον :
qui ne persiste pas.
Étymologie: ἀ, ἐπιμένω.
Russian (Dvoretsky)
ἀνεπίμονος: непостоянный, нестойкий Plut.
Greek (Liddell-Scott)
ἀνεπίμονος: -ον, ὁ μὴ ἐπίμονος, ἀσταθής, πρὸς τὴν ἄσκησιν ἀψίκορον καὶ πάντῃ ἀνεπίμονον εἶναι νομίζω Πλούτ. 2. 7Β.
Greek Monolingual
ἀνεπίμονος, -ον (Α)
μη επίμονος, ασταθής.