Ask at the forum if you have an Ancient or Modern Greek query!

expurgo

From LSJ

Τὸ νικᾶν αὐτὸν αὑτὸν πασῶν νικῶν πρώτη τε καὶ ἀρίστη. Τὸ δὲ ἡττᾶσθαι αὐτὸν ὑφ' ἑαυτοῦ πάντων αἴσχιστόν τε ἅμα καὶ κάκιστον. → Τo conquer yourself is the first and best victory of all, while to be conquered by yourself is of all the most shameful as well as evil

Plato, Laws, 626e

Latin > English

expurgo expurgare, expurgavi, expurgatus V :: cleanse, purify; exculpate

Latin > English (Lewis & Short)

ex-purgo: āvi, ātum, 1, v. a.,
I to purge, cleanse, purify (class.).
I Lit.: dolabella quicquid emortuum est (trunci aut vitis), Col. 4, 24, 5: capisterio quicquid exteretur, id. 2, 9, 1: lepras, psoras, lichenas, lentigines, Plin. 23, 7, 64, § 126.—Poet.: quae poterunt umquam satis expurgare (me) cicutae? i. e. to cure of poetic ecstasy, * Hor. Ep. 2, 2, 53: vetus fermentum, remove by cleansing, Vulg. 1 Cor. 5, 7.—
   B Trop.: expurgandus est sermo, * Cic. Brut. 74, 258.—
II In partic., to clear from censure, to exculpate, vindicate, justify, excuse: me expurgare tibi volo, Plaut. Capt. 3, 4, 87; id. Mil. 2, 6, 17: sine me expurgem, Ter. And. 5, 3, 29; id. Hec. 5, 1, 16: non facile est expurgatu, id. ib. 2, 3, 4: sese parum expurgat, fails to vindicate, Sall. J. 69, 4: requirens objecta et expurgaturum asseverans, Tac. A. 16, 24: fidem consiliumque publicum, Gell. 7, 3, 5.—Hence, P. a.: expurgātus, a, um, pure, clear; comp.: mens, Rufin. Orig. de Princ. 1, 1, 7.

Latin > French (Gaffiot 2016)

expūrgō,¹³ āvī, ātum, āre, tr.,
1 nettoyer, émonder, retrancher, enlever : Col. Rust. 4, 24, 5 ; Plin. 23, 126 || [fig.] corriger : expurgandus est sermo Cic. Br. 259, il faut châtier le style
2 [fig.] purger : Hor. Ep. 2, 2, 53
3 disculper, justifier : Ter. Andr. 900 ; Hec. 277 ; Sall. J. 79, 4 ; Tac. Ann. 16, 24.

Latin > German (Georges)

ex-pūrgo, āvī, ātum, āre, ausputzen, reinigen, säubern, I) eig.: A) im allg.: quidquid (spicarum) exteretur scaphisterio exp., Col.: sordida ulcera, Plin. – poet., quae poterunt umquam satis expurgare (me) cicutae? mich (von der Dichterglut) heilen, Hor. ep. 2, 2, 53. – B) prägn., ausputzen = reinigend entfernen, dolabellā exp. quidquid emortuum est, Col.: lepras, psoras, Plin. – II) übtr.: A) im allg.: expurgandus est sermo, Cic. Brut. 258. – B) insbes., entschuldigend reinigen, rechtfertigen, entschuldigen, se, Plaut.: se alci, Plaut.: expurgaturum (obiecta) asseverans, Tac.: consilium publicum, Gell.: dissimulandi causā aut sui expurgandi, sich vom Verdachte zu reinigen, Sall. – / Eine gedehnte Form expurigo von Ritschl im Plautus eingeführt, s. Plaut. capt. 620 (616 Br.); mil. 497 u. 517. Vgl. Ritschl opusc. 2, 431.

Latin > Chinese

expurgo, as, are. :: 去渣淸之脫罪