τρυχόω
Τὸ νικᾶν αὐτὸν αὑτὸν πασῶν νικῶν πρώτη τε καὶ ἀρίστη. Τὸ δὲ ἡττᾶσθαι αὐτὸν ὑφ' ἑαυτοῦ πάντων αἴσχιστόν τε ἅμα καὶ κάκιστον. → Τo conquer yourself is the first and best victory of all, while to be conquered by yourself is of all the most shameful as well as evil
English (LSJ)
wear out, emaciate, τὸ πᾶν σῶμα Gal.6.488; τὴν Ἑλλάδα Hdn.3.2.8; τρυχνοῦν (fort. τρυχοῦν), = καταπονεῖν, ἰσχναίνειν, Hp. ap. Gal.19.147:—Pass., οἶκος τρυχοῦται Mimn.2.12; mostly in pf. part. τετρυχωμένος, Th.4.60, Hp.Mul.1.61, Pl.Lg.807b (v.l.), etc.; τῷ πολέμῳ κατὰ πάντα τετρ. Th.7.28; ὑπὸτῶν πολέμων Plb.1.11.2; παλαιὸν καὶ τετρ. δίκτυον Alciphr.1.14; also τρυχωθῆναι τὸ σῶμα, viz. by disease, Hp.Mul.1.5.
French (Bailly abrégé)
τρυχῶ :
ao. ἐτρύχωσα, Pass. pf. part. τετρυχωμένος;
c. τρύχω.
Dutch (Woordenboekgrieks.nl)
τρυχόω [τρῦχος] alleen ptc. perf. pass. τετυχωμένος geteisterd, uitgeput.