Ask at the forum if you have an Ancient or Modern Greek query!

parturio: Difference between revisions

From LSJ

Ζῆν οὐκ ἄξιος, ὅτῳ μηδὲ εἷς ἐστι χρηστὸς φίλοςLife is not worth living if you do not have at least one friend.

Democritus, DK 68b22
(3_9)
(CSV2 import)
 
(2 intermediate revisions by the same user not shown)
Line 1: Line 1:
{{LaEn
|lnetxt=parturio parturire, parturivi, - V :: be in labour; bring forth; produce; be pregnant with/ready to give birth
}}
{{Lewis
{{Lewis
|lshtext=<b>partŭrĭo</b>: īvi or ĭi, 4 (<br /><b>I</b> imperf. parturibat, Phaedr. 4, 21, 1), v. desid. a. [2. [[pario]], to [[desire]] to [[bring]] [[forth]], to be in [[travail]] or [[labor]]; said of women and of animals.<br /><b>I</b> Lit.: [[vereor]] ne parturire intellegat, Ter. Hec. 3, 3, 53: tu ([[Lucina]]) [[voto]] parturientis ades, Ov. F. 3, 256: parturiens [[canis]], Phaedr. 1, 18, 3.—Prov.: parturiunt montes, nascetur [[ridiculus]] mus, said of those [[who]] [[promise]] [[great]] things, [[but]] [[accomplish]] [[little]] or [[nothing]]; [[like]] the Engl. [[expression]], [[great]] [[cry]] and [[little]] [[wool]], Hor. A. P. 139 ([[after]] the Greek [[proverb]], ὤδινεν [[ὄρος]], [[εἶτα]] μῦν ἀπέτεκεν); cf., also, Phaedr. 4, 21, 1 sq.—<br /><b>II</b> Transf.<br />&nbsp;&nbsp;&nbsp;<b>A</b> To be [[big]] or [[pregnant]] [[with]] [[any]] [[thing]]; to [[brood]] [[over]], [[meditate]], [[purpose]], Cic. Mur. 39, 84: ut [[aliquando]] [[dolor]] populi Romani pariat, [[quod]] jamdiu parturit! id. Phil. 2, 46, 118; so, [[quod]] diu parturit [[animus]] [[vester]], [[aliquando]] pariat, Liv. 21, 18, 12: ingentes parturit ira minas, Ov. H. 12, 208; cf.: filioli mei quos [[iterum]] [[parturio]], Vulg. Gal. 4, 19.—*<br />&nbsp;&nbsp;&nbsp;<b>B</b> To be [[anxious]] or concerned: quā (securitate) frui non possit [[animus]], si [[tamquam]] parturiat [[unus]] pro pluribus, Cic. Lael. 13, 45; App. M. 7, 4.—<br />&nbsp;&nbsp;&nbsp;<b>C</b> In gen., to [[bring]] [[forth]], [[produce]], [[yield]], [[generate]], etc. ([[poet]].): [[quis]] Parthum paveat ... Quis Germania quos horrida parturit Fetus, incolumi Caesare? Hor. C. 4, 5, 26: et [[nunc]] [[omnis]] [[ager]], [[nunc]] [[omnis]] parturit [[arbos]], is budding [[forth]], Verg. E. 3, 56; id. G. 2, 330; cf. Col. poët. 10, 10: [[neque]] parturit imbres Perpetuos ([[Notus]]), Hor. C. 1, 7, 16: felicemque uterum, qui nomina parturit annis, i. e. the [[yearly]] consuls, Claud. Cons. Prob. et Olybr. 204: parturit innumeros [[angusto]] pectore mundos, to [[conceive]], [[imagine]], id. Cons. Mall. Theod. 81, 3.—Hence, P. a. as subst.: partŭrĭens, entis, f., a [[woman]] in [[labor]]: dolores parturientis, Vulg. Osee, 13, 13; id. Psa. 47, 6.
|lshtext=<b>partŭrĭo</b>: īvi or ĭi, 4 (<br /><b>I</b> imperf. parturibat, Phaedr. 4, 21, 1), v. desid. a. [2. [[pario]], to [[desire]] to [[bring]] [[forth]], to be in [[travail]] or [[labor]]; said of women and of animals.<br /><b>I</b> Lit.: [[vereor]] ne parturire intellegat, Ter. Hec. 3, 3, 53: tu ([[Lucina]]) [[voto]] parturientis ades, Ov. F. 3, 256: parturiens [[canis]], Phaedr. 1, 18, 3.—Prov.: parturiunt montes, nascetur [[ridiculus]] mus, said of those [[who]] [[promise]] [[great]] things, [[but]] [[accomplish]] [[little]] or [[nothing]]; [[like]] the Engl. [[expression]], [[great]] [[cry]] and [[little]] [[wool]], Hor. A. P. 139 ([[after]] the Greek [[proverb]], ὤδινεν [[ὄρος]], [[εἶτα]] μῦν ἀπέτεκεν); cf., also, Phaedr. 4, 21, 1 sq.—<br /><b>II</b> Transf.<br />&nbsp;&nbsp;&nbsp;<b>A</b> To be [[big]] or [[pregnant]] [[with]] [[any]] [[thing]]; to [[brood]] [[over]], [[meditate]], [[purpose]], Cic. Mur. 39, 84: ut [[aliquando]] [[dolor]] populi Romani pariat, [[quod]] jamdiu parturit! id. Phil. 2, 46, 118; so, [[quod]] diu parturit [[animus]] [[vester]], [[aliquando]] pariat, Liv. 21, 18, 12: ingentes parturit ira minas, Ov. H. 12, 208; cf.: filioli mei quos [[iterum]] [[parturio]], Vulg. Gal. 4, 19.—*<br />&nbsp;&nbsp;&nbsp;<b>B</b> To be [[anxious]] or concerned: quā (securitate) frui non possit [[animus]], si [[tamquam]] parturiat [[unus]] pro pluribus, Cic. Lael. 13, 45; App. M. 7, 4.—<br />&nbsp;&nbsp;&nbsp;<b>C</b> In gen., to [[bring]] [[forth]], [[produce]], [[yield]], [[generate]], etc. ([[poet]].): [[quis]] Parthum paveat ... Quis Germania quos horrida parturit Fetus, incolumi Caesare? Hor. C. 4, 5, 26: et [[nunc]] [[omnis]] [[ager]], [[nunc]] [[omnis]] parturit [[arbos]], is budding [[forth]], Verg. E. 3, 56; id. G. 2, 330; cf. Col. poët. 10, 10: [[neque]] parturit imbres Perpetuos ([[Notus]]), Hor. C. 1, 7, 16: felicemque uterum, qui nomina parturit annis, i. e. the [[yearly]] consuls, Claud. Cons. Prob. et Olybr. 204: parturit innumeros [[angusto]] pectore mundos, to [[conceive]], [[imagine]], id. Cons. Mall. Theod. 81, 3.—Hence, P. a. as subst.: partŭrĭens, entis, f., a [[woman]] in [[labor]]: dolores parturientis, Vulg. Osee, 13, 13; id. Psa. 47, 6.
Line 7: Line 10:
{{Georges
{{Georges
|georg=parturio, īvi, īre (Desider. v. [[pario]]), I) [[gebären]] [[wollen]], [[kreißen]], 1) eig., v. Menschen, Plaut., Ter. u.a.: regem P. R. naturam parturire, die N. [[sei]] im [[Begriff]], dem röm. Volke [[einen]] [[König]] zu [[gebären]], Suet. – [[von]] Tieren, [[canis]] parturiens, Phaedr. 1, 19, 3. – Sprichw., parturiunt montes, nascetur [[ridiculus]] [[mus]], [[von]] denen, die große Erwartungen [[erregen]], am [[Ende]] [[aber]] [[wenig]] zustande [[bringen]], Hor. de art. poët. 139; vgl. Phaedr. 4, 23, 1 sqq. – 2) bildl., a) [[mit]] etw. gleichs. [[schwanger]] [[gehen]] = [[mit]] etw. [[umgehen]], [[etwas]] [[vorhaben]], [[res]] [[publica]] parturit [[periculum]], aus [[ihr]] wird eine [[Gefahr]] [[hervorgehen]], Cic.: minas, Ov.: ut [[aliquando]] [[dolor]] populi Rom. pariat, [[quod]] [[iam]] [[diu]] parturit, Cic.: u. so [[quod]] [[diu]] parturit [[animus]] [[vester]], [[aliquando]] pariat, Liv. – b) ([[wie]] ὠδίνειν) [[kreißen]], Wehen [[haben]] = [[sich]] [[kümmern]], [[ängstigen]], si [[tamquam]] parturiat [[unus]] [[pro]] pluribus, Cic. de amic. 45: [[iam]] misellam puellam parturibam, Apul. [[met]]. 7, 4. – II) prägn., kreißend [[gebären]], Liberum (v. [[Jupiter]]), Plin.: [[fetus]], hervorzubringen [[drohen]], Hor.: [[ante]] colles parturiebar (wurde [[ich]] geboren), Vulg. prov. 8, 25: v. Hühnern, Eier [[legen]], [[Varro]]. – poet., [[Notus]] parturit imbres. Hor.: [[arbor]] parturit, schlägt aus, Verg.: parturit [[ager]], fängt an zu [[grünen]], Früchte zu [[tragen]], Verg. – / Synkop. Imperf. parturibam, Apul. [[met]]. 7, 4, u. parturibat, Phaedr. 4, 23, 1. Fulgent. de aet. mund. et homin. 8. p. 155, 19 [[Helm]]. – Perf. parturivit steht [[bei]] Ambros. in Luc. 10. § 26.
|georg=parturio, īvi, īre (Desider. v. [[pario]]), I) [[gebären]] [[wollen]], [[kreißen]], 1) eig., v. Menschen, Plaut., Ter. u.a.: regem P. R. naturam parturire, die N. [[sei]] im [[Begriff]], dem röm. Volke [[einen]] [[König]] zu [[gebären]], Suet. – [[von]] Tieren, [[canis]] parturiens, Phaedr. 1, 19, 3. – Sprichw., parturiunt montes, nascetur [[ridiculus]] [[mus]], [[von]] denen, die große Erwartungen [[erregen]], am [[Ende]] [[aber]] [[wenig]] zustande [[bringen]], Hor. de art. poët. 139; vgl. Phaedr. 4, 23, 1 sqq. – 2) bildl., a) [[mit]] etw. gleichs. [[schwanger]] [[gehen]] = [[mit]] etw. [[umgehen]], [[etwas]] [[vorhaben]], [[res]] [[publica]] parturit [[periculum]], aus [[ihr]] wird eine [[Gefahr]] [[hervorgehen]], Cic.: minas, Ov.: ut [[aliquando]] [[dolor]] populi Rom. pariat, [[quod]] [[iam]] [[diu]] parturit, Cic.: u. so [[quod]] [[diu]] parturit [[animus]] [[vester]], [[aliquando]] pariat, Liv. – b) ([[wie]] ὠδίνειν) [[kreißen]], Wehen [[haben]] = [[sich]] [[kümmern]], [[ängstigen]], si [[tamquam]] parturiat [[unus]] [[pro]] pluribus, Cic. de amic. 45: [[iam]] misellam puellam parturibam, Apul. [[met]]. 7, 4. – II) prägn., kreißend [[gebären]], Liberum (v. [[Jupiter]]), Plin.: [[fetus]], hervorzubringen [[drohen]], Hor.: [[ante]] colles parturiebar (wurde [[ich]] geboren), Vulg. prov. 8, 25: v. Hühnern, Eier [[legen]], [[Varro]]. – poet., [[Notus]] parturit imbres. Hor.: [[arbor]] parturit, schlägt aus, Verg.: parturit [[ager]], fängt an zu [[grünen]], Früchte zu [[tragen]], Verg. – / Synkop. Imperf. parturibam, Apul. [[met]]. 7, 4, u. parturibat, Phaedr. 4, 23, 1. Fulgent. de aet. mund. et homin. 8. p. 155, 19 [[Helm]]. – Perf. parturivit steht [[bei]] Ambros. in Luc. 10. § 26.
}}
{{LaZh
|lnztxt=parturio, is, ire. n. act. 4. (''pario''.) :: 生兒。Arbos parturit 樹出芽。Parturiunt montes, nascetur ridiculus mus 割鷄用牛刀。
}}
}}

Latest revision as of 21:25, 12 June 2024

Latin > English

parturio parturire, parturivi, - V :: be in labour; bring forth; produce; be pregnant with/ready to give birth

Latin > English (Lewis & Short)

partŭrĭo: īvi or ĭi, 4 (
I imperf. parturibat, Phaedr. 4, 21, 1), v. desid. a. [2. pario, to desire to bring forth, to be in travail or labor; said of women and of animals.
I Lit.: vereor ne parturire intellegat, Ter. Hec. 3, 3, 53: tu (Lucina) voto parturientis ades, Ov. F. 3, 256: parturiens canis, Phaedr. 1, 18, 3.—Prov.: parturiunt montes, nascetur ridiculus mus, said of those who promise great things, but accomplish little or nothing; like the Engl. expression, great cry and little wool, Hor. A. P. 139 (after the Greek proverb, ὤδινεν ὄρος, εἶτα μῦν ἀπέτεκεν); cf., also, Phaedr. 4, 21, 1 sq.—
II Transf.
   A To be big or pregnant with any thing; to brood over, meditate, purpose, Cic. Mur. 39, 84: ut aliquando dolor populi Romani pariat, quod jamdiu parturit! id. Phil. 2, 46, 118; so, quod diu parturit animus vester, aliquando pariat, Liv. 21, 18, 12: ingentes parturit ira minas, Ov. H. 12, 208; cf.: filioli mei quos iterum parturio, Vulg. Gal. 4, 19.—*
   B To be anxious or concerned: quā (securitate) frui non possit animus, si tamquam parturiat unus pro pluribus, Cic. Lael. 13, 45; App. M. 7, 4.—
   C In gen., to bring forth, produce, yield, generate, etc. (poet.): quis Parthum paveat ... Quis Germania quos horrida parturit Fetus, incolumi Caesare? Hor. C. 4, 5, 26: et nunc omnis ager, nunc omnis parturit arbos, is budding forth, Verg. E. 3, 56; id. G. 2, 330; cf. Col. poët. 10, 10: neque parturit imbres Perpetuos (Notus), Hor. C. 1, 7, 16: felicemque uterum, qui nomina parturit annis, i. e. the yearly consuls, Claud. Cons. Prob. et Olybr. 204: parturit innumeros angusto pectore mundos, to conceive, imagine, id. Cons. Mall. Theod. 81, 3.—Hence, P. a. as subst.: partŭrĭens, entis, f., a woman in labor: dolores parturientis, Vulg. Osee, 13, 13; id. Psa. 47, 6.

Latin > French (Gaffiot 2016)

partŭrĭō,¹² īvī (décad.), īre (pario),
1 intr., être en mal d’enfant, être en travail, en couches, en gésine [pr. et fig.] : vereor, ne parturire intellegat Ter. Hec. 413, je crains qu’il ne comprenne qu’elle accouche ; parturit omnis arbos Virg. B. 3, 56, tous les arbres bourgeonnent ; parturiunt montes Hor. P. 139, les montagnes sont en travail ; parturit gramine solum Col. Rust. 10, 10, la terre se couvre d’herbe || [fig.] souffrir, éprouver des souffrances, des inquiétudes : Cic. Læl. 45
2 tr., porter dans son sein, couver : respublica periculum parturit Cic. Mur. 84, la république couve un danger dans son sein, cf. Liv. 21, 18, 12 || enfanter, produire : Hor. O. 1, 7, 16 ; 4, 5, 26. impf. parturibat Phædr. 4, 23, 1 ; Apul. M. 7, 1.

Latin > German (Georges)

parturio, īvi, īre (Desider. v. pario), I) gebären wollen, kreißen, 1) eig., v. Menschen, Plaut., Ter. u.a.: regem P. R. naturam parturire, die N. sei im Begriff, dem röm. Volke einen König zu gebären, Suet. – von Tieren, canis parturiens, Phaedr. 1, 19, 3. – Sprichw., parturiunt montes, nascetur ridiculus mus, von denen, die große Erwartungen erregen, am Ende aber wenig zustande bringen, Hor. de art. poët. 139; vgl. Phaedr. 4, 23, 1 sqq. – 2) bildl., a) mit etw. gleichs. schwanger gehen = mit etw. umgehen, etwas vorhaben, res publica parturit periculum, aus ihr wird eine Gefahr hervorgehen, Cic.: minas, Ov.: ut aliquando dolor populi Rom. pariat, quod iam diu parturit, Cic.: u. so quod diu parturit animus vester, aliquando pariat, Liv. – b) (wie ὠδίνειν) kreißen, Wehen haben = sich kümmern, ängstigen, si tamquam parturiat unus pro pluribus, Cic. de amic. 45: iam misellam puellam parturibam, Apul. met. 7, 4. – II) prägn., kreißend gebären, Liberum (v. Jupiter), Plin.: fetus, hervorzubringen drohen, Hor.: ante colles parturiebar (wurde ich geboren), Vulg. prov. 8, 25: v. Hühnern, Eier legen, Varro. – poet., Notus parturit imbres. Hor.: arbor parturit, schlägt aus, Verg.: parturit ager, fängt an zu grünen, Früchte zu tragen, Verg. – / Synkop. Imperf. parturibam, Apul. met. 7, 4, u. parturibat, Phaedr. 4, 23, 1. Fulgent. de aet. mund. et homin. 8. p. 155, 19 Helm. – Perf. parturivit steht bei Ambros. in Luc. 10. § 26.

Latin > Chinese

parturio, is, ire. n. act. 4. (pario.) :: 生兒。Arbos parturit 樹出芽。Parturiunt montes, nascetur ridiculus mus 割鷄用牛刀。