Ask at the forum if you have an Ancient or Modern Greek query!

parturio: Difference between revisions

From LSJ

Cras amet qui numquam amavit quique amavit cras amet → May he love tomorrow who has never loved before; And may he who has loved, love tomorrow as well.

Pervigilium Veneris
(3)
m (Text replacement - "(?s)({{Lewis.*?}}\n)({{.*}}\n)({{LaEn.*?}}$)" to "$3 $1$2")
Line 1: Line 1:
{{LaEn
|lnetxt=parturio parturire, parturivi, - V :: be in labour; bring forth; produce; be pregnant with/ready to give birth
}}
{{Lewis
{{Lewis
|lshtext=<b>partŭrĭo</b>: īvi or ĭi, 4 (<br /><b>I</b> imperf. parturibat, Phaedr. 4, 21, 1), v. desid. a. [2. [[pario]], to [[desire]] to [[bring]] [[forth]], to be in [[travail]] or [[labor]]; said of women and of animals.<br /><b>I</b> Lit.: [[vereor]] ne parturire intellegat, Ter. Hec. 3, 3, 53: tu ([[Lucina]]) [[voto]] parturientis ades, Ov. F. 3, 256: parturiens [[canis]], Phaedr. 1, 18, 3.—Prov.: parturiunt montes, nascetur [[ridiculus]] mus, said of those [[who]] [[promise]] [[great]] things, [[but]] [[accomplish]] [[little]] or [[nothing]]; [[like]] the Engl. [[expression]], [[great]] [[cry]] and [[little]] [[wool]], Hor. A. P. 139 ([[after]] the Greek [[proverb]], ὤδινεν [[ὄρος]], [[εἶτα]] μῦν ἀπέτεκεν); cf., also, Phaedr. 4, 21, 1 sq.—<br /><b>II</b> Transf.<br />&nbsp;&nbsp;&nbsp;<b>A</b> To be [[big]] or [[pregnant]] [[with]] [[any]] [[thing]]; to [[brood]] [[over]], [[meditate]], [[purpose]], Cic. Mur. 39, 84: ut [[aliquando]] [[dolor]] populi Romani pariat, [[quod]] jamdiu parturit! id. Phil. 2, 46, 118; so, [[quod]] diu parturit [[animus]] [[vester]], [[aliquando]] pariat, Liv. 21, 18, 12: ingentes parturit ira minas, Ov. H. 12, 208; cf.: filioli mei quos [[iterum]] [[parturio]], Vulg. Gal. 4, 19.—*<br />&nbsp;&nbsp;&nbsp;<b>B</b> To be [[anxious]] or concerned: quā (securitate) frui non possit [[animus]], si [[tamquam]] parturiat [[unus]] pro pluribus, Cic. Lael. 13, 45; App. M. 7, 4.—<br />&nbsp;&nbsp;&nbsp;<b>C</b> In gen., to [[bring]] [[forth]], [[produce]], [[yield]], [[generate]], etc. ([[poet]].): [[quis]] Parthum paveat ... Quis Germania quos horrida parturit Fetus, incolumi Caesare? Hor. C. 4, 5, 26: et [[nunc]] [[omnis]] [[ager]], [[nunc]] [[omnis]] parturit [[arbos]], is budding [[forth]], Verg. E. 3, 56; id. G. 2, 330; cf. Col. poët. 10, 10: [[neque]] parturit imbres Perpetuos ([[Notus]]), Hor. C. 1, 7, 16: felicemque uterum, qui nomina parturit annis, i. e. the [[yearly]] consuls, Claud. Cons. Prob. et Olybr. 204: parturit innumeros [[angusto]] pectore mundos, to [[conceive]], [[imagine]], id. Cons. Mall. Theod. 81, 3.—Hence, P. a. as subst.: partŭrĭens, entis, f., a [[woman]] in [[labor]]: dolores parturientis, Vulg. Osee, 13, 13; id. Psa. 47, 6.
|lshtext=<b>partŭrĭo</b>: īvi or ĭi, 4 (<br /><b>I</b> imperf. parturibat, Phaedr. 4, 21, 1), v. desid. a. [2. [[pario]], to [[desire]] to [[bring]] [[forth]], to be in [[travail]] or [[labor]]; said of women and of animals.<br /><b>I</b> Lit.: [[vereor]] ne parturire intellegat, Ter. Hec. 3, 3, 53: tu ([[Lucina]]) [[voto]] parturientis ades, Ov. F. 3, 256: parturiens [[canis]], Phaedr. 1, 18, 3.—Prov.: parturiunt montes, nascetur [[ridiculus]] mus, said of those [[who]] [[promise]] [[great]] things, [[but]] [[accomplish]] [[little]] or [[nothing]]; [[like]] the Engl. [[expression]], [[great]] [[cry]] and [[little]] [[wool]], Hor. A. P. 139 ([[after]] the Greek [[proverb]], ὤδινεν [[ὄρος]], [[εἶτα]] μῦν ἀπέτεκεν); cf., also, Phaedr. 4, 21, 1 sq.—<br /><b>II</b> Transf.<br />&nbsp;&nbsp;&nbsp;<b>A</b> To be [[big]] or [[pregnant]] [[with]] [[any]] [[thing]]; to [[brood]] [[over]], [[meditate]], [[purpose]], Cic. Mur. 39, 84: ut [[aliquando]] [[dolor]] populi Romani pariat, [[quod]] jamdiu parturit! id. Phil. 2, 46, 118; so, [[quod]] diu parturit [[animus]] [[vester]], [[aliquando]] pariat, Liv. 21, 18, 12: ingentes parturit ira minas, Ov. H. 12, 208; cf.: filioli mei quos [[iterum]] [[parturio]], Vulg. Gal. 4, 19.—*<br />&nbsp;&nbsp;&nbsp;<b>B</b> To be [[anxious]] or concerned: quā (securitate) frui non possit [[animus]], si [[tamquam]] parturiat [[unus]] pro pluribus, Cic. Lael. 13, 45; App. M. 7, 4.—<br />&nbsp;&nbsp;&nbsp;<b>C</b> In gen., to [[bring]] [[forth]], [[produce]], [[yield]], [[generate]], etc. ([[poet]].): [[quis]] Parthum paveat ... Quis Germania quos horrida parturit Fetus, incolumi Caesare? Hor. C. 4, 5, 26: et [[nunc]] [[omnis]] [[ager]], [[nunc]] [[omnis]] parturit [[arbos]], is budding [[forth]], Verg. E. 3, 56; id. G. 2, 330; cf. Col. poët. 10, 10: [[neque]] parturit imbres Perpetuos ([[Notus]]), Hor. C. 1, 7, 16: felicemque uterum, qui nomina parturit annis, i. e. the [[yearly]] consuls, Claud. Cons. Prob. et Olybr. 204: parturit innumeros [[angusto]] pectore mundos, to [[conceive]], [[imagine]], id. Cons. Mall. Theod. 81, 3.—Hence, P. a. as subst.: partŭrĭens, entis, f., a [[woman]] in [[labor]]: dolores parturientis, Vulg. Osee, 13, 13; id. Psa. 47, 6.
Line 7: Line 10:
{{Georges
{{Georges
|georg=parturio, īvi, īre (Desider. v. [[pario]]), I) [[gebären]] [[wollen]], [[kreißen]], 1) eig., v. Menschen, Plaut., Ter. u.a.: regem P. R. naturam parturire, die N. [[sei]] im [[Begriff]], dem röm. Volke [[einen]] [[König]] zu [[gebären]], Suet. – [[von]] Tieren, [[canis]] parturiens, Phaedr. 1, 19, 3. – Sprichw., parturiunt montes, nascetur [[ridiculus]] [[mus]], [[von]] denen, die große Erwartungen [[erregen]], am [[Ende]] [[aber]] [[wenig]] zustande [[bringen]], Hor. de art. poët. 139; vgl. Phaedr. 4, 23, 1 sqq. – 2) bildl., a) [[mit]] etw. gleichs. [[schwanger]] [[gehen]] = [[mit]] etw. [[umgehen]], [[etwas]] [[vorhaben]], [[res]] [[publica]] parturit [[periculum]], aus [[ihr]] wird eine [[Gefahr]] [[hervorgehen]], Cic.: minas, Ov.: ut [[aliquando]] [[dolor]] populi Rom. pariat, [[quod]] [[iam]] [[diu]] parturit, Cic.: u. so [[quod]] [[diu]] parturit [[animus]] [[vester]], [[aliquando]] pariat, Liv. – b) ([[wie]] ὠδίνειν) [[kreißen]], Wehen [[haben]] = [[sich]] [[kümmern]], [[ängstigen]], si [[tamquam]] parturiat [[unus]] [[pro]] pluribus, Cic. de amic. 45: [[iam]] misellam puellam parturibam, Apul. [[met]]. 7, 4. – II) prägn., kreißend [[gebären]], Liberum (v. [[Jupiter]]), Plin.: [[fetus]], hervorzubringen [[drohen]], Hor.: [[ante]] colles parturiebar (wurde [[ich]] geboren), Vulg. prov. 8, 25: v. Hühnern, Eier [[legen]], [[Varro]]. – poet., [[Notus]] parturit imbres. Hor.: [[arbor]] parturit, schlägt aus, Verg.: parturit [[ager]], fängt an zu [[grünen]], Früchte zu [[tragen]], Verg. – / Synkop. Imperf. parturibam, Apul. [[met]]. 7, 4, u. parturibat, Phaedr. 4, 23, 1. Fulgent. de aet. mund. et homin. 8. p. 155, 19 [[Helm]]. – Perf. parturivit steht [[bei]] Ambros. in Luc. 10. § 26.
|georg=parturio, īvi, īre (Desider. v. [[pario]]), I) [[gebären]] [[wollen]], [[kreißen]], 1) eig., v. Menschen, Plaut., Ter. u.a.: regem P. R. naturam parturire, die N. [[sei]] im [[Begriff]], dem röm. Volke [[einen]] [[König]] zu [[gebären]], Suet. – [[von]] Tieren, [[canis]] parturiens, Phaedr. 1, 19, 3. – Sprichw., parturiunt montes, nascetur [[ridiculus]] [[mus]], [[von]] denen, die große Erwartungen [[erregen]], am [[Ende]] [[aber]] [[wenig]] zustande [[bringen]], Hor. de art. poët. 139; vgl. Phaedr. 4, 23, 1 sqq. – 2) bildl., a) [[mit]] etw. gleichs. [[schwanger]] [[gehen]] = [[mit]] etw. [[umgehen]], [[etwas]] [[vorhaben]], [[res]] [[publica]] parturit [[periculum]], aus [[ihr]] wird eine [[Gefahr]] [[hervorgehen]], Cic.: minas, Ov.: ut [[aliquando]] [[dolor]] populi Rom. pariat, [[quod]] [[iam]] [[diu]] parturit, Cic.: u. so [[quod]] [[diu]] parturit [[animus]] [[vester]], [[aliquando]] pariat, Liv. – b) ([[wie]] ὠδίνειν) [[kreißen]], Wehen [[haben]] = [[sich]] [[kümmern]], [[ängstigen]], si [[tamquam]] parturiat [[unus]] [[pro]] pluribus, Cic. de amic. 45: [[iam]] misellam puellam parturibam, Apul. [[met]]. 7, 4. – II) prägn., kreißend [[gebären]], Liberum (v. [[Jupiter]]), Plin.: [[fetus]], hervorzubringen [[drohen]], Hor.: [[ante]] colles parturiebar (wurde [[ich]] geboren), Vulg. prov. 8, 25: v. Hühnern, Eier [[legen]], [[Varro]]. – poet., [[Notus]] parturit imbres. Hor.: [[arbor]] parturit, schlägt aus, Verg.: parturit [[ager]], fängt an zu [[grünen]], Früchte zu [[tragen]], Verg. – / Synkop. Imperf. parturibam, Apul. [[met]]. 7, 4, u. parturibat, Phaedr. 4, 23, 1. Fulgent. de aet. mund. et homin. 8. p. 155, 19 [[Helm]]. – Perf. parturivit steht [[bei]] Ambros. in Luc. 10. § 26.
}}
{{LaEn
|lnetxt=parturio parturire, parturivi, - V :: be in labour; bring forth; produce; be pregnant with/ready to give birth
}}
}}

Revision as of 14:30, 19 October 2022

Latin > English

parturio parturire, parturivi, - V :: be in labour; bring forth; produce; be pregnant with/ready to give birth

Latin > English (Lewis & Short)

partŭrĭo: īvi or ĭi, 4 (
I imperf. parturibat, Phaedr. 4, 21, 1), v. desid. a. [2. pario, to desire to bring forth, to be in travail or labor; said of women and of animals.
I Lit.: vereor ne parturire intellegat, Ter. Hec. 3, 3, 53: tu (Lucina) voto parturientis ades, Ov. F. 3, 256: parturiens canis, Phaedr. 1, 18, 3.—Prov.: parturiunt montes, nascetur ridiculus mus, said of those who promise great things, but accomplish little or nothing; like the Engl. expression, great cry and little wool, Hor. A. P. 139 (after the Greek proverb, ὤδινεν ὄρος, εἶτα μῦν ἀπέτεκεν); cf., also, Phaedr. 4, 21, 1 sq.—
II Transf.
   A To be big or pregnant with any thing; to brood over, meditate, purpose, Cic. Mur. 39, 84: ut aliquando dolor populi Romani pariat, quod jamdiu parturit! id. Phil. 2, 46, 118; so, quod diu parturit animus vester, aliquando pariat, Liv. 21, 18, 12: ingentes parturit ira minas, Ov. H. 12, 208; cf.: filioli mei quos iterum parturio, Vulg. Gal. 4, 19.—*
   B To be anxious or concerned: quā (securitate) frui non possit animus, si tamquam parturiat unus pro pluribus, Cic. Lael. 13, 45; App. M. 7, 4.—
   C In gen., to bring forth, produce, yield, generate, etc. (poet.): quis Parthum paveat ... Quis Germania quos horrida parturit Fetus, incolumi Caesare? Hor. C. 4, 5, 26: et nunc omnis ager, nunc omnis parturit arbos, is budding forth, Verg. E. 3, 56; id. G. 2, 330; cf. Col. poët. 10, 10: neque parturit imbres Perpetuos (Notus), Hor. C. 1, 7, 16: felicemque uterum, qui nomina parturit annis, i. e. the yearly consuls, Claud. Cons. Prob. et Olybr. 204: parturit innumeros angusto pectore mundos, to conceive, imagine, id. Cons. Mall. Theod. 81, 3.—Hence, P. a. as subst.: partŭrĭens, entis, f., a woman in labor: dolores parturientis, Vulg. Osee, 13, 13; id. Psa. 47, 6.

Latin > French (Gaffiot 2016)

partŭrĭō,¹² īvī (décad.), īre (pario),
1 intr., être en mal d’enfant, être en travail, en couches, en gésine [pr. et fig.] : vereor, ne parturire intellegat Ter. Hec. 413, je crains qu’il ne comprenne qu’elle accouche ; parturit omnis arbos Virg. B. 3, 56, tous les arbres bourgeonnent ; parturiunt montes Hor. P. 139, les montagnes sont en travail ; parturit gramine solum Col. Rust. 10, 10, la terre se couvre d’herbe || [fig.] souffrir, éprouver des souffrances, des inquiétudes : Cic. Læl. 45
2 tr., porter dans son sein, couver : respublica periculum parturit Cic. Mur. 84, la république couve un danger dans son sein, cf. Liv. 21, 18, 12 || enfanter, produire : Hor. O. 1, 7, 16 ; 4, 5, 26. impf. parturibat Phædr. 4, 23, 1 ; Apul. M. 7, 1.

Latin > German (Georges)

parturio, īvi, īre (Desider. v. pario), I) gebären wollen, kreißen, 1) eig., v. Menschen, Plaut., Ter. u.a.: regem P. R. naturam parturire, die N. sei im Begriff, dem röm. Volke einen König zu gebären, Suet. – von Tieren, canis parturiens, Phaedr. 1, 19, 3. – Sprichw., parturiunt montes, nascetur ridiculus mus, von denen, die große Erwartungen erregen, am Ende aber wenig zustande bringen, Hor. de art. poët. 139; vgl. Phaedr. 4, 23, 1 sqq. – 2) bildl., a) mit etw. gleichs. schwanger gehen = mit etw. umgehen, etwas vorhaben, res publica parturit periculum, aus ihr wird eine Gefahr hervorgehen, Cic.: minas, Ov.: ut aliquando dolor populi Rom. pariat, quod iam diu parturit, Cic.: u. so quod diu parturit animus vester, aliquando pariat, Liv. – b) (wie ὠδίνειν) kreißen, Wehen haben = sich kümmern, ängstigen, si tamquam parturiat unus pro pluribus, Cic. de amic. 45: iam misellam puellam parturibam, Apul. met. 7, 4. – II) prägn., kreißend gebären, Liberum (v. Jupiter), Plin.: fetus, hervorzubringen drohen, Hor.: ante colles parturiebar (wurde ich geboren), Vulg. prov. 8, 25: v. Hühnern, Eier legen, Varro. – poet., Notus parturit imbres. Hor.: arbor parturit, schlägt aus, Verg.: parturit ager, fängt an zu grünen, Früchte zu tragen, Verg. – / Synkop. Imperf. parturibam, Apul. met. 7, 4, u. parturibat, Phaedr. 4, 23, 1. Fulgent. de aet. mund. et homin. 8. p. 155, 19 Helm. – Perf. parturivit steht bei Ambros. in Luc. 10. § 26.