Ask at the forum if you have an Ancient or Modern Greek query!

exsupero: Difference between revisions

From LSJ

Τὸ νικᾶν αὐτὸν αὑτὸν πασῶν νικῶν πρώτη τε καὶ ἀρίστη. Τὸ δὲ ἡττᾶσθαι αὐτὸν ὑφ' ἑαυτοῦ πάντων αἴσχιστόν τε ἅμα καὶ κάκιστον. → Τo conquer yourself is the first and best victory of all, while to be conquered by yourself is of all the most shameful as well as evil

Plato, Laws, 626e
(6_6)
 
(D_4)
Line 1: Line 1:
{{Lewis
{{Lewis
|lshtext=<b>ex-sŭpĕro</b>: (exup-), āvi, ātum (<br /><b>I</b> gen. plur. [[part]]. sync. exsuperantum, Varr. L. L. 7, § 18 Müll.), 1, v. n. and a. ([[mostly]] [[poet]]. and in [[post]]-Aug. [[prose]]).<br /><b>I</b> Neutr., to [[mount]] up, [[appear]] [[above]] ([[very]] [[rare]]).<br />&nbsp;&nbsp;&nbsp;<b>A</b> Lit.: exsuperant flammae; furit [[aestus]] ad auras, Verg. A. 2, 759.—<br />&nbsp;&nbsp;&nbsp;<b>B</b> Trop., to [[get]] the [[upper]] [[hand]], to [[overcome]], [[prevail]], [[excel]]: sol et [[vapor]] [[omnis]], Lucr. 5, 385: [[arma]] capessant, Et si non poterunt exsuperare, cadant, Ov. F. 6, 372: [[praesens]] [[dolor]], Lucr. 6, 1277: [[quantum]] [[ipse]] feroci Virtute exsuperas, Verg. A. 12, 20: [[Hannibal]] [[exsuperans]] [[astu]], Sil. 1, 57.—<br /><b>II</b> Act., to [[project]] or [[tower]] [[above]] [[any]] [[thing]], to [[surmount]], [[rise]] [[above]], [[exceed]].<br />&nbsp;&nbsp;&nbsp;<b>A</b> Lit.: vites exsuperant ulmos, Plin. 14, 1, 3, § 12: exsuperat jugum, passes [[over]], Verg. A. 11, 905: clivum, Sen. Ep. 31: amnem, Plin. 6, 17, 21, § 62: [[Nilus]] exsuperavit [[sedecim]] cubita, id. 18, 18, 47, § 168; cf.: binas libras ponderis, id. 9, 17, 30, § 64.—<br />&nbsp;&nbsp;&nbsp;<b>B</b> Trop.<br />&nbsp;&nbsp;&nbsp;<b>1</b>&nbsp;&nbsp;&nbsp; To [[surpass]], [[exceed]]: [[quis]] [[homo]] te exsuperavit [[usquam]] gentium impudentiā? Poët. ap. Cic. Tusc. 4, 36, 77: omnes Tarquinios superbiā, Liv. 3, 11, 13: [[genus]] [[morum]] nobilitate, Ov. Tr. 4, 4, 2: aliquid latitudine, Plin. 2, 11, 8, § 50: laudes alicujus, Liv. 28, 43, 7: cuncta [[exsuperans]] patrimonia [[census]], Juv. 10, 13: tu [[vero]], [[pater]], vive et me [[quoque]] exsupera, [[survive]], [[outlive]], Val. Max. 5, 9 fin.: aestatem, to [[outlast]], Plin. 14, 2, 4, § 33.—<br />&nbsp;&nbsp;&nbsp;<b>2</b>&nbsp;&nbsp;&nbsp; To be [[too]] [[much]] for, to [[overpower]], [[overcome]]: id summum exsuperat Jovem, Poët. in Cic. Div. 2, 10, 25: [[materia]] [[vires]] exsuperante meas, Ov. Tr. 1, 5, 56: caecum [[consilium]], Verg. A. 7, 591: [[multitudo]] Gallorum, sensum omnem [[talis]] damni [[exsuperans]], Liv. 7, 24, 2.—Hence, exsŭpĕrans (exup-), antis, P. a. (acc. to I. B.), [[surpassing]], [[excellent]], [[supreme]] ([[post]]-[[class]].): [[mulier]] exsuperanti [[forma]], Gell. 6, 8, 3.—Comp.: [[uter]] esset exsuperantior, certabatur, Gell. 14, 3, 11.—Sup., App. Dogm. Plat. 1, p. 8.
|lshtext=<b>ex-sŭpĕro</b>: (exup-), āvi, ātum (<br /><b>I</b> gen. plur. [[part]]. sync. exsuperantum, Varr. L. L. 7, § 18 Müll.), 1, v. n. and a. ([[mostly]] [[poet]]. and in [[post]]-Aug. [[prose]]).<br /><b>I</b> Neutr., to [[mount]] up, [[appear]] [[above]] ([[very]] [[rare]]).<br />&nbsp;&nbsp;&nbsp;<b>A</b> Lit.: exsuperant flammae; furit [[aestus]] ad auras, Verg. A. 2, 759.—<br />&nbsp;&nbsp;&nbsp;<b>B</b> Trop., to [[get]] the [[upper]] [[hand]], to [[overcome]], [[prevail]], [[excel]]: sol et [[vapor]] [[omnis]], Lucr. 5, 385: [[arma]] capessant, Et si non poterunt exsuperare, cadant, Ov. F. 6, 372: [[praesens]] [[dolor]], Lucr. 6, 1277: [[quantum]] [[ipse]] feroci Virtute exsuperas, Verg. A. 12, 20: [[Hannibal]] [[exsuperans]] [[astu]], Sil. 1, 57.—<br /><b>II</b> Act., to [[project]] or [[tower]] [[above]] [[any]] [[thing]], to [[surmount]], [[rise]] [[above]], [[exceed]].<br />&nbsp;&nbsp;&nbsp;<b>A</b> Lit.: vites exsuperant ulmos, Plin. 14, 1, 3, § 12: exsuperat jugum, passes [[over]], Verg. A. 11, 905: clivum, Sen. Ep. 31: amnem, Plin. 6, 17, 21, § 62: [[Nilus]] exsuperavit [[sedecim]] cubita, id. 18, 18, 47, § 168; cf.: binas libras ponderis, id. 9, 17, 30, § 64.—<br />&nbsp;&nbsp;&nbsp;<b>B</b> Trop.<br />&nbsp;&nbsp;&nbsp;<b>1</b>&nbsp;&nbsp;&nbsp; To [[surpass]], [[exceed]]: [[quis]] [[homo]] te exsuperavit [[usquam]] gentium impudentiā? Poët. ap. Cic. Tusc. 4, 36, 77: omnes Tarquinios superbiā, Liv. 3, 11, 13: [[genus]] [[morum]] nobilitate, Ov. Tr. 4, 4, 2: aliquid latitudine, Plin. 2, 11, 8, § 50: laudes alicujus, Liv. 28, 43, 7: cuncta [[exsuperans]] patrimonia [[census]], Juv. 10, 13: tu [[vero]], [[pater]], vive et me [[quoque]] exsupera, [[survive]], [[outlive]], Val. Max. 5, 9 fin.: aestatem, to [[outlast]], Plin. 14, 2, 4, § 33.—<br />&nbsp;&nbsp;&nbsp;<b>2</b>&nbsp;&nbsp;&nbsp; To be [[too]] [[much]] for, to [[overpower]], [[overcome]]: id summum exsuperat Jovem, Poët. in Cic. Div. 2, 10, 25: [[materia]] [[vires]] exsuperante meas, Ov. Tr. 1, 5, 56: caecum [[consilium]], Verg. A. 7, 591: [[multitudo]] Gallorum, sensum omnem [[talis]] damni [[exsuperans]], Liv. 7, 24, 2.—Hence, exsŭpĕrans (exup-), antis, P. a. (acc. to I. B.), [[surpassing]], [[excellent]], [[supreme]] ([[post]]-[[class]].): [[mulier]] exsuperanti [[forma]], Gell. 6, 8, 3.—Comp.: [[uter]] esset exsuperantior, certabatur, Gell. 14, 3, 11.—Sup., App. Dogm. Plat. 1, p. 8.
}}
{{Gaffiot
|gf=<b>exsŭpĕrō</b>¹¹ <b>(exŭ-)</b>, āvī, ātum, āre,<br /><b>1</b> intr., s’élever, apparaître au-dessus : Virg. En. 2, 759 || prévaloir, l’emporter : Lucr. 5, 384 ; Virg. En. 12, 20 ; Ov. F. 6, 372<br /><b>2</b> tr., surpasser, dépasser, surmonter : Plin. 14, 12 ; [[jugum]] Virg. En. 11, 905, franchir une hauteur || [fig.] : aliquem [[superbia]] Liv. 3, 11, 13, surpasser qqn en orgueil ; æstatem Plin. 14, 33, se conserver au-delà de l’été || aliquem Val. Max. 5, 9, fin, survivre à qqn || [[vires]] Ov. Tr. 1, 5, 56, dépasser les forces || [[multitudo]] Gallorum sensum omnem [[talis]] damni [[exsuperans]] Liv. 7, 24, 2, les Gaulois par leur nombre étant absolument insensibles à une telle perte.
}}
}}

Revision as of 06:42, 14 August 2017

Latin > English (Lewis & Short)

ex-sŭpĕro: (exup-), āvi, ātum (
I gen. plur. part. sync. exsuperantum, Varr. L. L. 7, § 18 Müll.), 1, v. n. and a. (mostly poet. and in post-Aug. prose).
I Neutr., to mount up, appear above (very rare).
   A Lit.: exsuperant flammae; furit aestus ad auras, Verg. A. 2, 759.—
   B Trop., to get the upper hand, to overcome, prevail, excel: sol et vapor omnis, Lucr. 5, 385: arma capessant, Et si non poterunt exsuperare, cadant, Ov. F. 6, 372: praesens dolor, Lucr. 6, 1277: quantum ipse feroci Virtute exsuperas, Verg. A. 12, 20: Hannibal exsuperans astu, Sil. 1, 57.—
II Act., to project or tower above any thing, to surmount, rise above, exceed.
   A Lit.: vites exsuperant ulmos, Plin. 14, 1, 3, § 12: exsuperat jugum, passes over, Verg. A. 11, 905: clivum, Sen. Ep. 31: amnem, Plin. 6, 17, 21, § 62: Nilus exsuperavit sedecim cubita, id. 18, 18, 47, § 168; cf.: binas libras ponderis, id. 9, 17, 30, § 64.—
   B Trop.
   1    To surpass, exceed: quis homo te exsuperavit usquam gentium impudentiā? Poët. ap. Cic. Tusc. 4, 36, 77: omnes Tarquinios superbiā, Liv. 3, 11, 13: genus morum nobilitate, Ov. Tr. 4, 4, 2: aliquid latitudine, Plin. 2, 11, 8, § 50: laudes alicujus, Liv. 28, 43, 7: cuncta exsuperans patrimonia census, Juv. 10, 13: tu vero, pater, vive et me quoque exsupera, survive, outlive, Val. Max. 5, 9 fin.: aestatem, to outlast, Plin. 14, 2, 4, § 33.—
   2    To be too much for, to overpower, overcome: id summum exsuperat Jovem, Poët. in Cic. Div. 2, 10, 25: materia vires exsuperante meas, Ov. Tr. 1, 5, 56: caecum consilium, Verg. A. 7, 591: multitudo Gallorum, sensum omnem talis damni exsuperans, Liv. 7, 24, 2.—Hence, exsŭpĕrans (exup-), antis, P. a. (acc. to I. B.), surpassing, excellent, supreme (post-class.): mulier exsuperanti forma, Gell. 6, 8, 3.—Comp.: uter esset exsuperantior, certabatur, Gell. 14, 3, 11.—Sup., App. Dogm. Plat. 1, p. 8.

Latin > French (Gaffiot 2016)

exsŭpĕrō¹¹ (exŭ-), āvī, ātum, āre,
1 intr., s’élever, apparaître au-dessus : Virg. En. 2, 759